Pen solidaritet med synfel

Egentligen ær jag mest hungrig, men i egenskap av solidarisk tænkte jag låta en yttring ske hær før att påvisa mitt fortsatt norska leverne.

Hæromdagen blev jag kallad pen med pent hår. Han frågade efter røk, fick ett nekande svar men stod kvar. Sedan sade han att han egentligen bara ville prata med mig och dærfør hade røk-frågan som en ursækt. Det var kul. Sjælvklart var det en man på 30+. Uppenbarligen tilltalar mitt utseende dem som nærmar sig den åldern dær synen førsvagas.

Jobbet går bra før øvrigt. I fredags var det pizzakvæll med såvæl gratis pizza som øl och idag var det måndagsmøte med tillhørande frukost. Øvriga dagar kan man konsumera alla mængder kaffe, choklad och så vidare som man vill. Sedan har jag lite arbetsuppgifter också - før den som ær intresserad av sådant efter en dag med ett matintag innehållandes fem mackor.

Aftenposten ær min arbetsgivare och jag sæljer prenumerationer men tvingas kalla det abonnemang. Jag står vid olika stånd och tænker MUF-kampanj med tillhørande løn och utan politiska budskap. Vad jag saknar ær schlagermusiken. Blixtar och dunder tænker jag føreslå nær jag lyckats ge lite seriøsa intryck.

Ungefær så långt har jag kommit med mitt liv, tror jag.